Diagnos och behandling

Det är av stor betydelse att få en tidig diagnos

Det är viktigt att söka hjälp om man lider av minnesstörningar under en längre tid. Det blir inte bättre av att man försöker dölja problemet. Det finns hjälp och stöd att få både för den som drabbas och anhöriga så att vardagen blir enklare.

 

Ta kontakt med din vårdcentral om problem med minnet funnits i sex månader eller mer

Har besvär med minnet funnits i sex månader eller mer är en undersökning befogad och en demensutredning bör göras av flera olika skäl. Rekommendationen är att du först söker hjälp hos din läkare på vårdcentralen som gör en utredning, i vissa fall kan du bli remitterad till en demensspecialist via vårdcentral om det anses lämpligt.

Det finns flera kroppsliga och psykiska sjukdomar som ger symtom som kan likna demens men ska behandlas på annat sätt. Därför måste utredningen omfatta delar som kan skilja ut dessa. Cirka 15–20 procent av patienter med misstänkt demens har andra sjukdomar som är behandlingsbara, till exempel speciella former av vitaminbrist, ämnesomsättningssjukdomar eller psykiska sjukdomar som depression eller förvirringstillstånd av tillfällig karaktär. När demensdiagnosen är fastställd ger en noggrann utredning grunden för medicinsk behandling och underlag för omvårdnadsinsatser. Utredningen ger också information angående vilken typ av demenssjukdom den drabbade lider av och ger möjlighet att individualisera stöd och behandling. Inte minst är en utredning värdefull för att kunna ge information och stöd till den drabbade och de anhöriga.

Storleken och innehållet i utredningen kan variera beroende på symtomen, samtidiga sjukdomar och var i sjukdomsförloppet den drabbade befinner sig. Generellt kan sägas att i tidig sjukdomsfas är behovet av omfattande utredning större och diagnosen svårare att fastställa. I dessa fall behövs ofta specialistresurser. I senare faser kan ofta en mindre utredning ske.

Den viktigaste delen i utredningen är att via en livs- och sjukdomshistoria få en uppfattning om symtomens utveckling. Det kan vara av stort värde att ha med sig en anhörig som stöd och som hjälper till att berätta. En kroppsundersökning och belysning av det psykiska tillståndet ska alltid göras. Undersökning av praktiska förmågor, till exempel via arbetsterapeut, ger viktig information om både behållna förmågor och områden där stöd- och hjälpbehov finns. Det finns inget blodprov som fastställer en demenssjukdom som Alzheimers sjukdom men basala laboratorieundersökningar ska göras för att fastställa eventuella andra orsaker bakom symtomen. Enklare test av intellektuella funktioner, i synnerhet minnesfunktioner, ingår i en basal utredning och kan i tidiga fall vara mera omfattande med neuropsykologiska tester. Olika avbildande undersökningar av hjärnan från datortomografi till mer omfattande undersökningar som magnetröntgen och blodflödesundersökningar av hjärnan kan bli aktuella. Oftast finns anledning till mera omfattande undersökningar av hjärnan i tidigare stadier av misstänkt demens. Ryggmärgsvätskeundersökning, så kallad lumbalpunktion, ger information om andra eventuella sjukdomar som infektioner i centrala nervsystemet, men kan även ge information om biologiska markörer för nervcellssönderfall.

 

Medicinsk behandlig lindrar symtom

I dag finns det läkemedel för symtomatisk behandling av Alzheimers sjukdom. Hur dessa verkar beror på hur långt gången sjukdomen är och hur individen reagerar på dem. Läkemedel botar inte men hjälper till att förbättra eller bibehålla funktioner i hjärnan och lindrar på det viset symtomen. De kan också bidra till att minska funktionshindren så att fler drabbade kan klara av att bo hemma.

Läkemedlen finns i olika beredningsformer; som tabletter, flytande lösning eller plåster som tillför läkemedlet via huden. Viktigt är att före behandlingen ska en sannolik alzheimerdiagnos ställas genom utredning (läs mer under diagnos ovan). Behandlingen bör fortgå så länge läkaren och patienten/anhöriga anser att den gör nytta. Utvärdering av effekterna ska ske regelbundet. I dag finns fyra olika läkemedel godkända i Sverige, vilka grovt kan delas in i två olika grupper. 

Kolinesterashämmare är läkemedel som finns i tre olika kemiska varianter. Indikationen för behandling med dessa är symtomatisk behandling av mild/lätt till måttligt svår/medelsvår Alzheimers sjukdom. De har gemensamt att verkningsmekanismen är hämning av det enzym som bryter ned signalsubstansen acetylkolin i hjärnan. I hjärnan fungerar acetylkolin som den viktigaste signalsubstansen för bland annat minnesförmågan.

Ett läkemedel som tillhör en annan klass finns för behandling av måttlig till svår Alzheimers sjukdom. Verkningsmekanismen är påverkan på det glutamaterga signalsystemet i hjärnan som även är drabbat vid Alzheimers sjukdom.

 

Uppdaterat 4 Juni, 2010

Upp